Genom att använda en ny typ av ytbeläggning på de plastprober som används inom vården för att ta prover i hjärnan på patienter, kan allvarliga sjukdomsförlopp upptäckas snabbare och följas mycket säkrare än tidigare. Det har forskare på Berzelii Center i Uppsala kommit fram till.
Flera företag står nu på kö för att kommersialisera upptäckten. Det gör att den väntas komma patienter godo redan inom ett par år.
– Det blir för smärta, Alzheimers, och dessutom traumatisk hjärnskada, där vi nu får en ny metod där man kan lita mer på resultaten än vad man kunde göra innan, säger forskaren och projektledaren Andreas Dahlin på Berzelii Center.
– Det vi håller på med nu är att kommersialisera mot den prekliniska industrin. Men vi pratar även med ett företag om den kliniska delen.
Andreas Dahlin disputerade som analytisk kemist år 2005 på Uppsala Universitet. Därefter var han ute och jobbade inom läkemedelsindustrin i två och ett halvt år som bland annat metodvaliderare och kvalitetskonsult. Men han saknade den akademiska världen.
– Jag tröttnade på industrin. Det var inte exakt riktigt mitt forskningsfält som jag jobbade i och sedan så saknade jag lite det här att man forskar och kommer på nya saker.
Som tur var så fanns det andra forskare på Berzelii Center som var mycket intresserade av att den forskning som Andreas Dahlin presenterat sin doktorsavhandling fick en fortsättning. Därför fick Andreas Dahlin år 2008 anställning som forskare och projektledare på Berzelii Center i ett projekt som handlar om provtagning av proteinmarkörer med hjälp av mikrodialys.
Idag används prober i hjärnan på patienter för att samla in provmaterial. Men proberna är av plast vilket gör att stora molekyler som proteiner fastnar på själva proben istället för att samlas upp. Det gör att den efterföljande analysen på labb blir mindre tillförlitlig. Förekomsten av vissa proteiner är viktigt för läkare att veta om för att bland annat rätt kunna diagnosticera vissa sjukdomar.
Den ytbeläggning som Andreas Dahlin och hans kollegor applicerar på proben gör det svårare för proteinerna att fastna. Dessutom stabiliseras proben så att den känsliga mikrofluidala jämvikten bibehålls.
– Det som är skillnad är att om du sätter in en sådan här prob i hjärnan på en människa och sedan händer det någonting, att det plötsligt ökar proteinmängden av ett specifikt protein, då är den här metoden mycket känsligare och kan läsa av den förändringen med större säkerhet jämfört med en metod då vi inte har ytbehandlat.
Det är väldigt enkelt att ytbehandla proberna, och de här kemikalierna är redan godkända, så det är ingenting som egentligen hindrar att man gör en produkt av det
Andreas Dahlin och hans kollegor har redan med stor framgång testat sina ytbehandlade prober i hjärnor på råttor och grisar.
Det första företag som ligger startgroparna för att påbörja kommersiell tillverkning av de ytbehandlade proberna för preklinisk användning är CMA Microdialysis AB i Kista.
Eftersom kemikalierna som används till ytbehandlingen redan är godkända av FDA i USA och europeiska myndigheter för användning i hjärna på människa, men då i andra typer av applikationer, tror Andreas Dahlin att en produkt kan kommersialiseras redan inom ett och ett halvt år.
– Det är väldigt enkelt att ytbehandla proberna, och de här kemikalierna är redan godkända, så det är ingenting som egentligen hindrar att man gör en produkt av det.
Förutom utvecklingen av proberna handleder Andreas Dahlin nu även sina två första doktorander, och han siktar dessutom på att ansöka om att få bli docent i slutet av året.
– Det är väldigt spännande nu, säger han.
Så fungerar det: Ytbehandlingen i sig består av en molekyl med en vattenavstötande kärna som är flankerad med två hydrofila trådar. När molekylen kommer i kontakt med en yta som är vattenavstötande till exempel ett mikrodialysmembran så fastnar den vattenavstötande kärnan och de hydrofila trådarna sträcks bort från ytan och skapar en sorts flimmerhårsmatta. Det gör att vattenavstötande proteiner har svårare att nå ner till ytan och fastna.
