Läkemedelsindustrin har de senaste 20 åren varit utsatt för omfattande kritik. Förra hösten sände SVT2 en fransk ”dokumentär” med titeln Sjukdom AB i vilken alla fördomar vädrades och i våras kom Peter C. Goetzsches, ledare vid Nordic Cochrane Center, med sin bok Dödlig medicin och organiserad kriminalitet i samma syfte.
Läkemedelsreklamen anses vilseförande trots att ingen produktreklam är så hårt reglerad och övervakad som den för läkemedel. En annan kritik går ut på att industrin driver på en medikalisering i samhället genom sänkta interventionsgränser och utvidgade diagnoskriterier. Kritikerna har hävdat att ”naturliga” besvär som kortvuxenhet, menssmärtor, äldres impotens samt oro och ångest inte skall behandlas med läkemedel – It is normal to feel depressed.
Socialstyrelsen vill ha högre läkemedelsanvändning
I verkligheten anser Socialstyrelsen att för få äldre får läkemedel mot sina depressioner och antalet självmord bland unga har ökat de senaste 10 åren samtidigt som antidepressiv medicinering har minskat bland dem. En annan missriktad kritik har påstått att ”lindriga” åkommor som colon irritabile och benskörhet behandlas i onödan.
Men både SBU och Läkemedelsverket har upprepade gånger framfört att läkemedelsbehandling mot osteoporos och frakturer minskar risken för nya frakturer. Det har heller inte varit fråga om vad de drabbade anser utan vissa läkares moraliserande.
Men både SBU och Läkemedelsverket har upprepade gånger framfört att läkemedelsbehandling mot osteoporos och frakturer minskar risken för nya frakturer. Det har heller inte varit fråga om vad de drabbade anser utan vissa läkares moraliserande.
Till kritikerna av läkemedelsindustrin hör även de, som driver tesen om dess sjukdomsmångleri – Disease mongering. Uttrycket myntades av medicinjournalisten Lynn Pager1992 och hade sin storhetstid i början på 2000-talet med klyschan If you can´t sell the pill – sell the ill.
Nya diagnosmetoder
En orsak till att nya sjukdomar upptäcks är nya diagnosverktyg som t.ex datortomografi, biomarkörer och genanalys. Nya läkemedel har också färre biverkningar jämfört med äldre preparat och kan därmed användas av större grupper. Människors krav på hälsa ökar också hela tiden. Ingen vill vara deprimerad, känna smärta eller ha restless legs.
Tiden har också visat att det är en fördel att läkemedel kan byta eller utvidga sin ursprungliga indikation. ASA mot hjärtinfarkt är ett välkänt exempel, och listan kan göras lång. Ofta börjar det med förskrivning utanför godkänd indikation, off label, vilket i sin tur leder till att helt nya läkemedel tas fram som ersättning för äldre t.ex. concerta istället för amfetamin mot ADHD.
Nya företag har också uppstått vars affärsidé är att screena biverkningar respektive köra äldre godkända läkemedelssubstanser i nya assays för att finna nya användningsområden. Det gäller framför allt tillstånd för vilka inga bra läkemedel finns. Även stora företag har startat projekt för att på nytt testa kända substanser för nya indikationer. Bl.a. har AstraZeneca undersökt om medel mot smärta och inflammation kan användas vid mag- tarmsjukdomar.
Finns det då inget att kritisera läkemedelsindustrin för? Jo säkert, men inte enligt ovan nämnda linjer.
