Med ny teknik för transplantation av organ ökar utmaningen att identifiera donatorer. De senaste tio åren har antalet personer som står på en väntelista i världen fördubblats samtidigt som antalet transplantationer knappt ökat.
Forskningen kring regenerativ medicin har intensifierats och utvecklats de senaste åren och resultaten beskrivs som att läkarkonsten idag kan utföra saker som tidigare framstod som science-fiction.
Ambitionen är att genom forskning på universitet och forskningscenter öka kunskapen för att antingen producera funktionella organ och vävnader för transplantation eller regenerera de defekta in vivo och därmed rädda fler liv.
Kroppens regeneration
Det har visats att även organ som förr ansågs sakna förmågan till regeneration trotts allt har en begränsad kapacitet att byta ut cellerna. Hjärta är ett exempel på detta medan det sedan länge varit känt att andra organ har en mycket potent regeneration t.ex. tarmepitel (utbytt på 3-5 dagar), hud och lever.
Regenerativ medicin handlar om hur vi skall stimulera den regenerativa förmågan i de organ och vävnader som saknar den. Science-fiction vore att föra över den regenerativa kapaciteten hos en salamanderödla som kan regenerera en hel svans då den har förlorat den till t.ex. människans hjärta eller lunga.
Komplexa organ & 3-D printers
Att producera komplexa organ som hjärtan och njurar är idag inte möjligt, eftersom att tekniken inte möjliggör uppbyggnad av en så avancerad tredimensionell struktur som innehåller så många olika komponenter.
För att producera ett hjärta behöver man exempelvis hjärtmuskler, blodkärl, nervbanor och olika bindvävsceller i en kombination som tar naturen ca 20 år att bygga upp till vuxen storlek. Idag finns inte tekniken att ens bygga upp strukturen.
Därför använder forskarna istället organ som inte är lämpliga för att transplantatera och tvättar bort alla celler ifrån den existerande strukturen.
Resultatet är att man får kroppens egna scaffold eller byggnadsställning som redan har den nödvändiga och komplexa strukturen och sedan tillför man patientens egna celler för att dessa skall återetablera funktionen i organet.
Detta klarar man av att göra till viss mån idag för vissa organ in vitro och ambitionen ligger i att de återskapade organen skall fungera in vivo. Man har exempelvis lyckats reproducera delar av en lever, en njure och nyligen lyckades man även med en lunga.
Det finns många möjligheter inom detta område, inte bara skulle fler patienter kunna få ett nytt organ, det skulle också innebära att transplanterade patienter inte skulle behöva äta både dyra och skadliga immunförsvarshämmande mediciner eftersom att cellerna skulle kunna tas från den egna kroppen. Samtidigt kvarstår många utmaningar med denna teknik.
Cellerna som etablerar sig i det tvättade organet måste hamna rätt och kunna producera en ny byggnadsställning. Det som kommer begränsa denna teknik mest är det oundvikliga behovet av donerade organ även om tillgången skulle kunna utökas till sviktande organ.
Ett försök till att faktiskt tillverka komplexa organ är att använda en 3-D printer som istället för bläck på papper skriver ut celler blandat med byggnadsställning till önskad organform.
Man kan på detta sätt skapa en tredimensionell struktur som liknar det organ som man vill tillverka. Man kan idag tillverka strukturen av en njure på ca sju timmar med hjälp av en 3-D printer, men att återskapa organets funktion ligger långt in i framtiden.
Stamceller
Vi kan idag plocka ut stamceller och stimulera dessa att utvecklas till i stort sett alla typer av celler, exempelvis hjärtceller eller muskelceller. Man kan se kroppens olika celltyper som olika legobitar med olika färger och former som rätt sammansatta formar en kropp.
Stamcellen är en legobit som ännu inte har fått någon färg eller form men som kan utvecklas till vilken färg eller form som helst i kroppen. Stamceller tillsammans med rätt byggnadsställning är ett intressant forskningsfält för att bygga upp nya vävnader och organ.
Organ med svag regenerativ kapacitet skulle dessutom kunna stimuleras med hjälp av stamceller till att bättre läka skador innan skadan försämrar organets funktion.
Vad kan vi göra idag?
Regenerativ medicin är onekligen ett mycket spännande forskningsområde och vi har kommit väldigt långt de senaste decennierna. Samtidigt måste vi påminna oss själva om att den kliniska användningen av detta forskningsområde fortfarande ligger långt i framtiden.
Vi måste därför fortsätta att utforska dessa möjligheter, samtidigt som vi behöver inse att det finns mycket vi kan göra redan idag som direkt gagnar patienten i sjukhussängen.
Vi behöver helt enkelt bli bättre på att utnyttja lämpliga donationsorgan och en förutsättning för detta är att fler aktivt säger ja till organdonation i Sverige. Professionen och politikerna måste dessutom göra vad de kan för att skapa den (struktur) som behövs för ett fungerande system av mer organdonation i Sverige.
Artikeln är skriven av MOD- Mer organdonation tillsammans med Johan Stenberg, vid Göteborgs Universitet.
